Amigans historia: från Workbench-blått till dagens entusiaster

Amigan var en dator före sin tid. Den kunde visa tusentals färger, spela samplat ljud i fyra kanaler och köra flera program samtidigt, långt innan det var vanligt i hemmen. Här är berättelsen om maskinen, från de första ritningarna till de entusiaster som håller den vid liv i dag.

Ett litet företag med en stor idé

Amigan började som ett projekt hos ett litet företag i Kalifornien som hette Amiga Corporation. Idén var en kraftfull spelmaskin, men under arbetet växte ambitionen till en fullständig dator. Hjärtat skulle vara ett antal specialkretsar som tog hand om grafik, ljud och minnesöverföring, så att huvudprocessorn kunde ägna sig åt annat.

Företaget hade ont om pengar och behövde en köpare. Det blev Commodore, som redan sålde Commodore 64 i stora volymer och ville ha en efterträdare som kunde konkurrera i en ny generation.

Amiga 1000 och specialkretsarna

Den första modellen, Amiga 1000, kom 1985. Den imponerade på alla som såg den, men var dyr och såldes i begränsade mängder. Det viktiga var vad som fanns inuti:

• Agnus styrde minnesåtkomsten och innehöll både Copper och Blitter. Copper kan ändra skärmens inställningar på en bestämd rad, Blitter flyttar och kombinerar grafik blixtsnabbt.
• Denise skapade bilden, med bitplan och sprites.
• Paula spelade fyra kanaler samplat ljud och skötte diskettstation och serieport.

Tillsammans kallas den första generationen av kretsarna OCS, Original Chip Set. Med dem kunde Amigan visa 32 färger samtidigt ur en palett på 4 096, och fler i särskilda lägen.

Kickstart och Workbench

Amigans operativsystem bestod av två delar. Kickstart innehöll kärnan och låg i ROM på de flesta modeller. Workbench var det grafiska skrivbordet och laddades från diskett. Workbench 1.3, med sin blå bakgrund, vita fönster och orange detaljer, är det utseende som de flesta minns. Systemet kunde köra flera program samtidigt, något som var ovanligt på hemdatorer då.

Färgvalet brukar förklaras med att skrivbordet skulle vara lätt att läsa även på de tv-apparater som många använde som skärm. Det är samma blå som du ser på den här sajten.

Amiga 500 och 2000: hemmet och kontoret

1987 kom två modeller som delade upp marknaden. Amiga 500 var en kompakt dator med tangentbordet och diskettstationen i samma låda. Den var tillräckligt billig för att hamna under julgranen, och det var den som gjorde Amigan till en folkdator i Europa. Amiga 2000 var en större maskin med plats för instickskort, riktad till kontor, grafiker och videoproduktion.

Särskilt i Storbritannien, Tyskland och Norden blev Amiga 500 den självklara datorn för spel i slutet av åttiotalet. Tidskrifter, förlag och spelutvecklare växte upp kring den. Hur en Amiga 500 står sig mot senare modeller i dag jämför jag i Amiga 500 eller Amiga 1200.

Spelen

Amigan blev känd för spel som utnyttjade grafiken och ljudet på ett sätt som andra hemdatorer inte kunde. Det gällde allt från actionspel och bilspel till strategispel och äventyr. Många spel hade musik som fortfarande lever, och flera genrer tog stora kliv framåt på maskinen.

Amigan var också en maskin för två spelare. Två joystickportar och kretsar som gjorde det billigt att dela skärmen gav en lång rad spel för två i samma soffa. Hur delningen fungerade tekniskt beskriver jag i Så fungerar splitscreen.

Demoscenen och musiken

Vid sidan av spelen växte en kultur av programmerare, grafiker och musiker som gjorde demos, korta verk som visade vad maskinen kunde. Musikprogrammen som kallades trackers gjorde det möjligt att skriva musik med samplade instrument, och formatet MOD spreds långt utanför Amigan. Läs mer i Därför blev Amigan demoscenens dator.

Nittiotalet: nya modeller och ny konkurrens

Commodore fortsatte att släppa nya modeller. Amiga 3000 kom 1990 med en snabbare processor och det något förbättrade ECS-chipsetet. 1992 kom Amiga 600, en mindre maskin för hemmet, och samma år Amiga 1200 och Amiga 4000 med det nya AGA-chipsetet, som kunde visa 256 färger samtidigt ur en palett på över 16 miljoner. 1993 kom spelkonsolen Amiga CD32, byggd på samma teknik som Amiga 1200 men med cd-läsare.

Samtidigt hade konkurrensen hårdnat. PC-datorer med VGA-grafik och ljudkort blev billigare, och de nya spelkonsolerna tog en allt större del av spelmarknaden. Amigan hade länge legat före, men försprånget krympte snabbt.

Commodores konkurs

1994 gick Commodore i konkurs. Det berodde på många saker: dyra misslyckanden med andra produkter, en ledning som hade svårt att prioritera och en marknad som förändrades fortare än företaget. För Amigan betydde det att tillverkningen upphörde och att varumärket och rättigheterna började vandra mellan nya ägare.

Flera försök gjordes att ta Amigan vidare. Nya ägare lanserade planer och ibland ny hårdvara, och operativsystemet har fortsatt att utvecklas i nya versioner för andra processorer. Det har också vuxit fram fria och självständiga system i Amigans anda. Inget av det fick samma spridning som originalet, men det visar hur stark lojaliteten var.

Amigan i dag

Mer än trettio år efter konkursen är Amigan mer levande än man kunde tro. Det finns flera vägar in:

• Originalhårdvara som renoveras med nya kondensatorer, nya nätaggregat och moderna tillbehör för minneskort och snabbare processorer.
• Emulering med program som WinUAE, FS-UAE och Amiberry. Hur du kommer igång lagligt beskriver jag i Kom igång med Amiga-emulering.
• Officiellt licensierade minimaskiner med spel förinstallerade och HDMI-utgång.
• Nya spel och demos som fortfarande görs av entusiaster, ofta för den gamla Amiga 500.

Varför Amigan fortfarande betyder något

Amigan var en dator som gjorde det möjligt för vanliga människor att skapa: grafik, musik, video och spel. Många som i dag arbetar med spel, film och musik började på en Amiga i ett pojk- eller flickrum. Den var inte alltid den mest sålda datorn, men den var en av de mest inspirerande. Det är skälet till att den här sajten finns, och till att den bär Workbench-färgerna.

Fortsätt gärna med de andra guiderna: Splitscreen-spelets guldålder, Emulering på rätt sätt och Bygg en retrohörna.