Under åttiotalet var spelhallen platsen där de nyaste spelen fanns. Maskinerna var stora, högljudda och dyra att spela på. Samtidigt växte hemdatorerna och konsolerna, och förlagen insåg att en hit från spelhallen kunde säljas en gång till, nu till alla som ville spela hemma.
Specialbyggd hårdvara
En arkadmaskin byggdes ofta för ett enda spel eller en liten familj av spel. Kretskorten kunde ha flera processorer, egna grafikkretsar och mer minne än en hemdator. Det var därför spelen i hallen ofta såg och lät bättre än något som gick att köpa hem.
Konverteringar
När ett arkadspel skulle till en hemdator skrevs det i regel om från grunden. Programmerarna fick spela originalet, studera det och sedan bygga något som påminde om det på en maskin med helt andra förutsättningar. Det kallades konvertering, och kvaliteten varierade enormt.
De bästa konverteringarna fångade känslan även om grafiken var enklare. De sämsta såg ut som spelet på omslaget men spelade som något annat. Tidskrifterna recenserade dem noggrant, och en dålig konvertering av en känd titel kunde få ett hårt mottagande.
Vanliga kompromisser
- Färre färger. Hemdatorerna kunde visa färre färger samtidigt, så grafiken ritades om.
- Färre figurer på skärmen. Där arkaden hade dussintals fiender fick hemversionen nöja sig med färre.
- Ljud och musik. Musiken arrangerades om för hemdatorns ljudkrets, ibland med lysande resultat.
- Styrning. Arkadens styrspakar och flera knappar skulle ersättas av en joystick med en knapp.
- Laddtider. Spel som var ett enda sammanhängande lopp i hallen delades upp i delar som laddades från kassett eller diskett.
Tidningarnas roll
För den som köpte spel under hemdatorernas storhetstid var tidskrifterna den viktigaste källan. Recensenterna jämförde ofta konverteringen med arkadoriginalet och med versionerna till andra datorer. Det var där man fick veta att samma spel kunde vara utmärkt på den ena maskinen och knappt spelbart på den andra.
Konsolerna kom närmare
Under konsolgenerationen med NES och senare Super Nintendo och Mega Drive krympte avståndet. Konsolerna var byggda för spel med rullande bakgrunder och många figurer, och konverteringarna blev bättre. Neo Geo gick längst: hemkonsolen AES byggde på samma hårdvara som spelhallens MVS, så spelen var i allt väsentligt desamma.
När spelhallen tystnade
Under nittiotalet blev hemmaskinerna så kraftfulla att spelhallen inte längre hade samma försprång. Många hallar försvann, och med dem tusentals kretskort som hamnade i förråd eller på soptippen.
Bevarandet
I dag dokumenteras och emuleras arkadmaskinerna av projekt som MAME, vars syfte är att bevara hur hårdvaran fungerade. Flera tillverkare har också släppt sina gamla arkadspel i samlingar för moderna plattformar. Det är det enklaste sättet att spela dem lagligt, och jag går igenom fler sätt i Spela retrospel lagligt i dag.
Konverteringarna har för övrigt fått ett eget liv. För många av oss är hemversionen den riktiga, eftersom det var den vi spelade i hundratals timmar. Arkadoriginalet såg vi kanske en gång, på semestern, med en hög mynt i handen.
