Det finns ett ljud som alla som spelade på Commodore 64 eller Amiga känner igen: det torra klicket från en joystick med mikrobrytare. Den enkla spaken var vårt viktigaste verktyg i flera år, och den var förvånansvärt likadan oavsett vilken dator man hade.
En kontakt för alla
Under åttiotalet blev en nio stifts D-kontakt standard för joystickar på hemdatorer. Commodore 64, Amiga, Atari ST och flera andra använde i stort sett samma koppling. Det betydde att en joystick kunde följa med från den ena datorn till den andra, och att tillverkarna kunde sälja samma modell till alla.
Digitalt, inte analogt
De vanliga joystickarna var digitala. Inuti finns fyra brytare, en för varje riktning, och en eller flera för avfyrningsknappen. När spaken lutas åt höger sluts brytaren för höger. Diagonaler blir två brytare samtidigt. Det finns inget mellanläge: antingen trycker du åt ett håll eller inte.
Det gjorde spelen tydliga. En figur gick åt vänster eller stod still. Precisionen kom från timing, inte från hur mycket man lutade.
Bladkontakter och mikrobrytare
Billigare joystickar använde bladkontakter eller gummikupoler, där en metallbit trycks mot en annan. De kändes mjuka och kunde bli opålitliga när kontakterna blev smutsiga eller böjda.
Dyrare modeller använde mikrobrytare, små brytare som slår om med ett tydligt klick. De var snabbare, mer exakta och höll längre. Klicket blev en del av upplevelsen, och för många är det fortfarande så en joystick ska låta.
Joystickmördarna
Vissa spel var hårdare mot joysticken än andra. Sportspel där man skulle rycka spaken fram och tillbaka så fort som möjligt för att springa eller simma var ökända. Spakar knäcktes, fästen lossnade och brytare gav upp. Det sägs att mer än en joystick fick sätta livet till under en lång kväll med kompisar.
Greppet
Formen skiftade mellan rak spak med knapp på foten, pistolgrepp med knapp under pekfingret och små kompakta lådor. Ingen var objektivt bäst. Den raka spaken med knappar på båda sidor var populär eftersom den fungerade lika bra för vänsterhänta, och för att den gick att ställa på bordet.
Musen i samma port
På Amigan satt musen i den första porten och joysticken i den andra. För spel som styrdes med joystick betydde det att man bytte kontroll fram och tillbaka, eller hade en omkopplare. För spel för två fick musen ge plats åt en andra joystick.
Att köpa joystick i dag
- Prova alla riktningar. Använd ett testprogram eller ett spel där du ser figuren röra sig. Diagonaler avslöjar slitna brytare.
- Lyssna. En mikrobrytare som inte klickar är ofta trasig.
- Kontrollera kabeln. Brott i kabeln nära kontakten är vanligt. Böj försiktigt och se om signalen fallerar.
- Överväg nytillverkat. Det finns nya joystickar med den gamla kopplingen, och även adaptrar som gör att gamla joystickar fungerar mot USB på en modern dator.
En bra joystick gör stor skillnad för hur gamla spel känns. Vill du läsa mer om hur du sätter upp en hel spelplats, se Bygg en retrohörna. Och om du ska spela två: läs Så ordnar du en retrokväll för två.
