Emulering gör det möjligt att spela gamla spel på en modern dator, en telefon eller en liten specialbyggd låda. Det är ett fantastiskt verktyg för bevarande och för nöje, men det finns både juridiska och tekniska fällor. Den här guiden går igenom hur du gör det rätt från början.
Vad emulering är
En emulator är ett program som efterliknar hårdvaran i en annan maskin: processorn, grafikkretsarna, ljudkretsen och resten. Programmet tror att det körs på originalet. Ju noggrannare emulatorn är, desto fler program fungerar och desto mer lika originalet beter de sig.
Noggrannhet kostar datorkraft. En emulator som räknar varje klockcykel i en Commodore 64 kräver mer av datorn än en som tar genvägar, men dagens datorer klarar de flesta hemdatorer och konsoler från åttio- och nittiotalet utan problem.
Lagen i stora drag
Emulatorer i sig är i regel lagliga, eftersom de är egna program. Det som kräver eftertanke är filerna som körs i dem. Gamla spel och systemfiler är fortfarande skyddade av upphovsrätt, även om de inte säljs längre och även om företaget som gjorde dem inte finns kvar.
Jag är inte jurist, och den här texten är ingen juridisk rådgivning. Allmän information om upphovsrätt finns hos Patent- och registreringsverket. Grundregeln jag själv följer är enkel: använd filer som du har rätt till, och dela dem inte vidare. Lagliga vägar till gamla spel går jag igenom i Spela retrospel lagligt i dag.
Systemfiler: ROM, BIOS och Kickstart
Många maskiner hade programkod i inbyggda minneskretsar. För Amigan heter det Kickstart, för Commodore 64 är det BASIC och operativsystemets grundrutiner, för många konsoler kallas det BIOS. Emulatorn behöver en kopia för att bete sig korrekt.
- Läs ut från egen maskin med ett överföringsprogram eller en kretsläsare.
- Köp licensierade filer, till exempel i Amiga Forever för Amigan.
- Använd fria ersättningar där de finns. De räcker ofta långt men fungerar inte med allt.
Spelfiler och diskavbilder
Spelen lagras som avbilder av sina original: diskettavbilder, kassettinspelningar eller kopior av moduler. Formaten skiljer sig mellan maskiner. För Amigan är ADF vanligast och IPF används för kopieringsskyddade original. För Commodore 64 heter de vanligaste D64, TAP och CRT.
Gör avbilder av dina egna disketter innan de blir sämre. Hur du gör det skonsamt beskriver jag i Gamla disketter dör långsamt.
Välj emulator
För varje maskin finns ofta flera emulatorer. Välj efter noggrannhet först och bekvämlighet sedan.
- Amiga: WinUAE på Windows, FS-UAE på flera system och Amiberry för Linux och Raspberry Pi. Steg för steg i Kom igång med Amiga-emulering.
- Commodore 64: VICE, med programmet x64sc för C64. Se Emulera Commodore 64 med VICE.
- Arkadspel: MAME, ett projekt som dokumenterar och emulerar tusentals arkadmaskiner.
- Flera system i ett: RetroArch samlar många emulatorer under ett gemensamt gränssnitt. Bekvämt, men inställningarna kan vara svåra att hitta.
Bilden
Gamla spel ritades för tv-apparater med bildrör, där pixlarna smälte ihop något och ljusa linjer omgavs av svaga mörka mellanrum. På en modern skärm blir samma grafik skarpare och hårdare. Det finns tre saker att tänka på:
- Heltalsskalning. Om varje originalpixel blir exakt två, tre eller fyra skärmpixlar ser bilden jämn ut. Annars blir vissa pixlar bredare än andra.
- Bildformat. Gamla spel visades i 4:3. Låt bli att sträcka ut dem över en bredbildsskärm.
- Filter. Emulatorer har filter som efterliknar bildrör och linjestruktur. Ett diskret filter kan göra grafiken mer lik originalet. Ett kraftigt kan bli tröttsamt. Prova dig fram.
Uppdateringsfrekvensen
Europeiska maskiner gick i 50 bilder per sekund, amerikanska och japanska i 60. De flesta moderna skärmar kör 60. Om ett spel gjort för 50 visas på en 60-skärm hackar rullningen lätt. Lösningarna är en skärm som klarar 50 Hz, en skärm med variabel uppdatering eller en emulator som anpassar sig. Den mjuka rullningen var en stor del av känslan i många Amiga-spel.
Fördröjning
Mellan att du trycker på knappen och att något händer på skärmen går det tid. På originalhårdvaran med bildrör var den tiden mycket kort. Med emulator, modern skärm och trådlös handkontroll kan den bli märkbar.
- Använd skärmens spelläge, som stänger av bildbehandling.
- Använd trådbunden handkontroll när det går.
- Undvik extra buffring i emulatorns inställningar om datorn klarar sig utan.
Handkontroller
Gamla spel är gjorda för digitala joystickar med fyra riktningar och en knapp. En modern handkontroll med styrkors fungerar bra. En analog spak kan kännas fel. Det finns också adaptrar som gör att gamla joystickar fungerar mot USB, vilket ger den riktiga känslan även i emulator. Om spelet är för två: tilldela varje handkontroll en egen port och prova båda innan ni börjar.
Sparlägen och spolning
Emulatorer kan spara hela maskinens tillstånd och ofta också spola tillbaka några sekunder. Det gör svåra spel tillgängliga för fler. Det ändrar också spelet. Jag använder sparlägen för att kunna avbryta, men försöker spela utan spolning första gången.
Ordning i arkivet
När samlingen växer blir ordning viktigt. Spara avbilderna med tydliga namn, skriv upp varifrån de kommer och ha en säkerhetskopia på en annan plats. Ett eget arkiv av egna original är något du har nytta av i många år.
Checklista
- Emulator vald efter noggrannhet.
- Systemfiler som du har rätt till.
- Spel från egna original, återutgåvor eller licensierade paket.
- Heltalsskalning och 4:3.
- Rätt uppdateringsfrekvens för PAL eller NTSC.
- Spelläge på skärmen och trådbunden handkontroll.
- Säkerhetskopia av arkivet.
